Kjøbenhavns Diplomatarium

Bind: I
Side: 387-389
Nummer: 268

Christian IIl's Privilegier efter Stadens Overgivelse.

Wij Christiann mett gudts naade wdtualdt koning tiill Danmarck och Norge, hertug i Slesuig, Holstenn, Stormarin, och Dit-

I s.387

mersken, greffue i Oldenborg och Delmenhorst, giør alle wittherligt, att efftherthij atth wore vndersotte borgemestere, raadt, menige borgere och almoe vdj wor stadt Kiøpnehaffnn haffue nu giiffuit thennom tiill oss och haffue sworett och sagdt oss huldskap, mandskap och tro tieneste, och wille were oss her epther fore willige och tro vndersotte, som erlige och tro vndersotte bør ath were theris rette herre och konung och theres fædernne riige, thaa haffue wij aff wore sønnerlige gunst och naade ighenn loffuitt och tilsagdt thennom, att wij here effther wille were thennom en naadig och gunstig herre och holle thennom alle och huer serderlis(!) wiidt log, skell och rett och icke tiilstede thennom atth vforrettes emodt loghen vdj noger maade, och wille wij atth the mue och skulle bliiffue wiidt gudts ordt, thet hellige euangelium och rene bibliske lerdom och thennom ther hoes i alle maade beskydde och handthaffue, saa the vdj jngen maade skulle trengis ther fran engten aff geistlige eller werdzlige, høige eller lage, inghen vndertagen vdj noger maade, dog raett saa skell, atth the jnghen predicker, engten swermere eller andre vprøriske mendt, fore predickere ther vdj byen holle eller indtage skulle, vden the, som wij confirmere och sambtycke, paa thet atth the skulle først examineres, om the ere ther gode och nyttige fore, bode vdj theres leffniidt och lerdom, och som thennom retteligen mue och kunde predicke och lære thet hellige euangelium fore och rene gudts ordt, som the met thenn hellige scrifft beuiise och beuere kunde. Sammeledis wille wij fuldbyrde, sambtycke och stadtfeste alle theris byes priuilegier, som the haffde vdj hogbornne førstes konning Hanses, wor kiere faderbroders, tiidt, och samme theris priuilegier och friiheider vdj framtiiden vdj wor kroning ydermere foruandle, formiddelle och forbedre, effther som the kunde were oss och kronenn saa och Kiøpnehaffns borghere och menige riigsens indbyggere tiill nytte, gaffn, welfardt och bestandt. Thesligeste wille wij epther theres begering vnde thennom att mwe beholde Seritzløff marck att bruge tiill menige Kiøpnehaffnns jndbyggeres aaredrifft och gresgang och tiill jngtett andet, dog wille wij sielffuer were Kiøpnehaffnns stadt met syn befestning megtiig mett hues skøtth, krudt, lodt och andre kriigs tilbehøring, som vdj Kiøpnehaffnn er eller were kand, och wille wij thennom ther hoes tiill rette handthaffue och beskerme, som oss bør att giøre wore tro, willige vndersotte, och hues som the vdj thenne feigde haffue erligen handlett och giordt met roff, blodstørtning, slag, kirckebrudt eller anden nederbrydelse inden byes eller vden erigten emodt oss eller andre, hemeligen eller obenbare, skall aff oss were

I s.388

och bliiffue en klar affthalen sag, vndertagen thennom, som sloge then erlige gode quinde frue Anne Holgers ihiell och ther mett haffue weritt vdj raadt, daad och handgierning. Och hues godtzs, som end nu findes kand, som haffuer hørtt tiill riigett eller riigens jnbyggere, skall igien giiffuis thennom, som thet haffuer tilhørtt, ehuor som thett paa findes kand. Och wille wij sielffuer haffue magtt tiill att sette borgemestere och raadt vdj Kiøpnehaffn, huilcke oss teckis, och wij kunde wiide, oss och riigett och Kiøpnehaffnns jndbyggere ere troe och nyttige. Och som the ere begerendes, att huilcke som werlige haffue handlet, skulle icke mue bygge och boo vdj Kiøpnehaffn effther thenne dag, thaa haffue [wij] thennom thet beuilliget och sambtyckt, att huilcken borgere, som skall bygge och boo hoes thennom vdj Kiøpnehaffnn och thennom kand offuerbeuiises att haffue forredelige eller verlige handlett, tha gaa ther om, som rett er effther loffuen och effther theres byes priuilegier, dog saa att huilcke som findes, som haffue willeligen giiffuit siig aff Kiøpnehaffnn vdj thenne feigde och tiill oss, som tiill theres rette herre och konning, wille wij, att the skulle igien faa theris hus, gaarde, grunde och godtzs, hues som tiilstede findes kand, och wille wij, att the ther fore skulle inghen tiltall liide aff nogen vdj noger maade. Thesligeste mue Kiøpnehaffnns borgere søghe theris nerinng, bierning vdj Norge, sameledes och paa fyskeleyene och anderstedts her vdj Higet effther forskrefne theris byes priuilegiers lydelse, och skulle the och theris efftherkomere borgemesthere, raadt och menighedt vdj Kiøpnehaffnn were pliigtiige ath holde Kiøpnehaffnns by tiill wor hand, saa lengj wij leffue, och nar wij effther gudts forsiwn døde och affgangne ære, skulle the holle Kiøpnehaffnns by tiill menighe Danmarcks riiges raads hand och tiill thend herre och konning, som menige Danmarcks riiges raadt keise, kaare och sambtycke fore herre och konning offuer Danmarcks riige, och tiill jngen anden. Thesse forscreffnne artickler alle och huer besønnerlige haffue wij loffuit och tilsagt och nu mett thette wortt obne breff loffue och tiilsiige forskrefne wore vndersotte, Kiøpnehaffnns indbyggere, fast och vbrødeligen atth holle vdj alle maade, och haffue tiill thetz ydermere widnesbyrdt ladet henge wortt inzegle neden for thette wortt obnne breff. Giiffuit vdj wort konninglige feltlegre fore Kiøpnehaffnn, sanctj Oluff konnings affthen aar etc. thusinde fem hundrede tredue och paa thet sette.

Orig. paa Perg. i Raadstuearkivet. Seglet hænger under.

I s.389