|
och nu mett languarige siugdom och alderdoms suaghedt er belaadt,
att hand icke samme kald och bestilling lenger kand forestaa, som
thet sig burde och hand ellers gierne wilde, och therfore
vnderdanigst haffuer weritt begierendis att maa aff samme bestilling
och kald bliffue forløffuitt, tha haffue wij hans alderdoms suaghedt
och siugdoms leylighedt naadigst ansehet och beuilgitt hannom her
effther aff samme borgemesters befalling och kald att maa were
forløffuitt och forskonnitt, och paa thet hand sin forledne
thienniste, som hand vdj forskrefne kald haffuer beuiist och
vdstaait, nogre maade maa thill gode att niude, haffue wij aff wor
synderlig gunst och naade vndt, beuilgitt och thillatt, och nu mett
thette wortt obne breff vnde, beuilge och thillade, att forskrefne
Marcus Hes maa her sammestedtz were och bliffue quitt, frij och
forschonnitt mett skatt, hold och alle andre kongelig eller borgerlig
och byes thynge, vdj hans liffsthiidt, och saa lenge han leffuer. Thj
forbiude wij wore fougither, embitzmendt, borgemestere, raadmend och
alle andre forskrefne Marcus Hes her emod vdj hans liffsthiidt met
skatt, holdt eller anden kongelig eller borgerlig och byes thynge,
epthersom forskreffuit staar, att besuerge vdj nogre maade. Actum
Haffniæ 3 maij anno etc. 89.
Sæl. Registre XIII. 74.
|
II s.436
|
